Skulle formgivningen på nya DS 4 (projekt D41) kunna ”fungera” i Citroëns program?

 

(Paris)

Tidigare i år förklarade Citroën-chefen Vincent Cobée att det är synd att hans bilmärke inte tagit vara på namnet ”ID” som faktiskt övervägdes att brukas till andra generationen av Citroën C1 (d.v.s. den nuvarande) för märkets billigare modeller, men som nu kommit i händerna på Volkswagen-koncernen som nyligen lanserade en el-driven personbil med modellbteckningen ID3.

Den strategi som förkastades var att Automobiles Citroën skulle ha en ekonomisk serie under namnet ID och en premium-serie med beteckningen DS vilket idag utgörs av märket DS Automobiles. I sviterna av PSA-koncernens svaga ekonomi under krisåren kom satsningarna på DS Automobiles att försenas, och det är alltså först under mitten av nästa år (2021) som vi kommer kunna se generation två av DS 4 som ska tillverkas hos Opel i Rüsselsheim (därav förseningen). Ändock rullar prototyper av denna nya modell omkring i testverksamheten.

Varumärket DS Automobiles skapades innan Groupe PSA köpte upp GM Europe, men koncernledningen beslutade att strategin för DS inte skulle förändras med att Opel och Vauxhall nu blev syskonmärken. Fast med den nya storkoncernen Stellantis torde frågan om DS framtid befinna sig under diskussion.

Om Citroën-chefen Vincent Cobée noterar att man nu saknar tillgång till namnet ”ID” så bör detta ses i perspektivet att detta omintetgör den ursprungliga planen med två serier inom Automobiles Citroën. Icke förty är det kanske ändå nödvändigt att bygga för en återförening av DS-programmet om nu Stellantis behöver städa upp i sin nu mycket rika och brokiga varumärkesflora.

Efter att samtliga projekt i och med DS 7 Crossback styrt iväg från Citroëns formspråk (minns att de kinesiska modellerna baserades på teknik och arkitektur från C4 och DS5 genom plattformen PF2) och att man nyttjar bottenplattan EMP2 så kan det tyckas vara ologiskt att låta DS förses med Citroën-logotyp. Men hur passar den kommande DS 4 in ett Citroën-program?

Här kan vi konstatera att den likaledes EMP2-baserade 5-dörrars halvkombimodellen har en profil som faktiskt inte skulle skämmas för sig om den skulle ställas ut jämte nya Citroën C4. De två bilarna baseras på helt olika bottenplattor och har ytterst lite med varandra att göra, varför man uppriktigt kan finna att de kompletterar varandra utan större rivalitet. Skulle försäljningen av DS 4 rent av gynnas ifall den stod hos samma bilhandlare som C4? Marknadsförarna är nog inte helt överens om den saken; man menar att DS behöver vara exklusiv för att erövra status. Men det finns få ”DS Store”-butiker, och exponeringen av detta varumärke är minimal.

Vi kommer förmodligen att få besked i denna fråga under första halvåret 2021, eller senast innan man lanserar DS 4. Om Stellantis bestämmer sig för att föra DS tillbaka till Citroën är detta en korrigering som många märkesentusiaster vurmar för, även om original-Citroën börjar få fason på sitt program.

DS Automobiles har tidigare i år lanserat den stora sedanen DS 9 som ska tillverkas i Kina, och som är ett projekt med flera år på nacken men som trots detta inte kommer ut på marknaden förrän i början av 2021. Silhuetten avslöjar att den i grunden är baserad på den långa versionen av Peugeot 508, men betydligt mer påkostad (och får sannolikt en prislapp som börjar på 350 000-400 000 kronor). Att den kommer bli en sällsynt fågel i trafiken är nog uppenbart. Men Stellantis har en möjlighet att få avsättning för denna modell ifall man reviderar dess exteriör och börjar marknadsföra den i Förenta staterna, eventuellt under varumärkena Chrysler eller Dodge. Det är i så fall inte första gången Chrysler erbjuder de amerikanska bilisterna en franskutvecklad fullstor sedan, emedan samma sak gjordes när Chrysler-koncernen byggde en Renault 25-baserad framhjulsdriven sedan som initialt såldes som Eagle Premier mellan 1988-1992.

Text: Peter H Svensson
Faksimil: Moto1

 

 

Annons