Tack och adjö Citroën C4 Cactus… (åtminstone i Europa)

 

Tillverkningen av Citroën C4 Cactus har lagts ner i spanska Villaverde-fabriken utanför Madrid till förmån för dess ersättare som lanseras i slutet av denna månad.

När Citroën C4 Cactus lanserades med de s.k. Airbumps som en världsnyhet var det många märkesentusiaster som frågade sig ifall bilen verkligen behövde denna gimmick; ty vad som skett var att Automobiles Citroën lanserat en kompakt halvkombi som skulle säljas i en prisnivå mellan Peugeot och Dacia tack vare att man plockat bort onödig utrustning och ökat åkkomforten med stolar som påminde om de klassiska cittrorna samt ett mjukare chassi.

Citroën C4 Cactus betraktades som ett experiment. Baserad på en förlängd småbilsplattform med ungefär samma axelavstånd som den större C4 och lanserad i en tid då bilköparna i allt högre grad efterfrågade s.k. crossover-fordon (personbil med suv-attityd) såg Automobiles Citroën sin chans att förverkliga drömmen om en bilkonstruktion som var mer orienterad mot de grundläggande transportbehoven. Tidigare försök hade gjorts med konceptbilen Cactus, men kunderna ville inte ha alltför avantgardistisk design.

De skyddande plastkuddarna som döptes till Airbumps var inte det viktigaste experimentet. Betydligt viktigare för Citroën var att kunna optimera det tekniska innehållet på ett sätt som reducerar utvecklings- och produktionskostnaderna. Bottenplattan kom ”gratis” tack vare att Peugeot och Citroën skapade 301/C-Elysée, och den återanvändes för C3 Aircross och Opels rival. Vad gällde interiören valde man medvetet att ge bilen en karaktär av 1970-tal – den ombonade och familjära känslan hos de som följt med märket under lång tid – och samtidigt skära bort utrustning och funktioner som kostar i onödan. Sålunda infördes pekskärmen – av marknadsförarna presenterad som snudd på futuristiskt – men som onekligen var ett krav från ekonomerna som härmed slapp lägga ut pengar för konventionella reglage och styrning av bilradion.

Andra områden där ekonomerna piskade ingenjörerna till sparsamhet var avsaknaden av bakfönster som kunde vevas ner samt delat ryggstöd bak. Likaledes förkortades dörrlisterna på icke iögonfallande ställen i hopp om att det inte skulle märkas att smutsen skulle smyga in och vindbrus märkas. Ju mer material som sparades in, desto mer kunde marknadsavdelningen säga att man sparat in på vikten för att minska avgasutställen.

C4 Cactus blev ingen uppenbar hit på marknaden även om mängder av motorjournalister gjorde tummen upp. Bilen fann dock sina entuasiaster som blev lyckliga över att förfoga över en ekonomisk livstilsbil samtidigt som den gjorde all förtjänst som personbil. Dilemmat var att en av de främsta rivalerna till C4 Cactus hette just C4. När denna gick ur produktion genomgick C4 Cactus en ansiktslyftning som tog bort det mesta av crossover-attityden men lämnade en elegant halvkombi i kompakt klassen som… köparna missade.

Lägg därtill att experimentet med C4 Cactus skedde under Citroëns värsta identitetskris sedan… ja, kanske någonsin. Från att ha varit känt som det kompromisslösa märket blev Citroën styrt av kompromisser. Så måste man tolka det faktum att märket fick avstå från en C5-ersättare när den senaste versionen fasades ut, samt att PSA-ledningen resolut förklarade att Citroën inte fick access till EMP2-plattformen för en ersättare till C4. Och där är vi än idag, om än att C4 Cactus nu ersätts med en ny modell baserad på CMP-plattformen och att man jobbar på en ny sedan i övre mellanklassen.

Därmed återståd den stora frågan om C4 Cactus kan bli en modern klassiker. Kommer bruksbilsanvändarna försöka spara undan ett och annat exemplar för att visa upp på klubbrallyna om 15-20 år?

 

Text: Peter H Svensson
Bilder: Citroën Communication

 

 

Annons