A L L T O M C I T R O Ë N . I N F O . S E

Köp en Opel och bli belåten; se naturen genom plåten…

Posted in Business by Peter H Svensson on 26/02/2017

citroen-opel

(Rüsselsheim)

PSA-koncernen, eller Groupe PSA som man föredrar att kalla sig, har sedan ifjol ett expansionsprogram som omfattar nya fabriksetableringar i Asien samt ambitionen att köpa upp en annan biltillverkare. Ett av de starkaste ryktena har gällt ett samgående med italiensk-amerikanska Fiat-Chrysler.

Önskad expansion i Asien

Ett kuriöst rykte under 2016 gällde köpet av Proton-ägda sportbilsmärket Lotus, vilket har en historisk beröringspunkt med Citroën eftersom backspeglarna var desamma som satt på andra generationen av CX (kunde även användas på TVR och Jaguar). Men sedan dess tycks det snarare handla om att PSA vill ha Proton, medan Lotus förmodligen hamnar i händerna på Geely.

Vad vi dock vet är att PSA har ett konkret samarbete med indiska Hindustan, från vilket man köpt varumärket Ambassador. Man kommer att tillverka Peugeotbilar i en av deras fabriker. Utöver detta har både Citroën och Peugeot formaliserat sina samarbeten med respektive partners i Iran som är en viktig marknad.

Befintligt samarbete med Opel manifesteras under 2017

Mer uppmärksammat är dock samtalen med General Motors om ett köp av Opel/Vauxhall. Och dessa samtal är mycket konkreta. Just i år ser vi frukterna av det samarbete som inleddes med GM:s kortvariga delägarskap i PSA; först ut är den kompakta SUV:en Opel Crossland X som delar konstruktion med kommande Citroën C3 Aircross (ersättare till C3 Picasso). Efter denna följer Opel Grandland X som är ny Peugeot 3008 i Opelskrud, och Opel Combo som är tredje generationen av Citroën Berlingo. Även om den sistnämnda kommer visas senare i år så lär den ändå inte hinna ut på vägarna förrän till 2018.

Från början var det tänkt att partnerskapet mellan GM och PSA för fem år sedan även skulle omfatta en gemensam småbilsproduktion, samt att ersättarna till Citroën C5 och Peugeot 508 skulle byggas på bottenplattan till Opel Insignia (den nya generationen). Men detta lade ett av GM:s dotterbolag in ett veto mot. För övrigt hade PSA redan en ny bottenplatta på gång, och året därpå fick den premiär med Citroën C4 Picasso. Med andra ord var det ingen kritisk förlust för PSA, även om det innebar att Citroëns C5-ersättare omdefinierades till DS-programmet och ersattes av ett projekt kring en ny SUV (C84).

Därför vill GM sälja Opel.

I samband med att PSA och GM inledde sitt samarbete för fem år sedan övervägde den senare att avyttra sin europeiska division. Kanadensiska Magna International var en tilltänkt köpare, och man resonerade även om möjligheten att slå ihop PSA och Opel/Vauxhall.

Mitt i allt kom dock GM fram till att man ville behålla Opel och göra varumärket starkare än någonsin. Ett argument för att behålla Opel var märkets framställning av bilar som kan exporteras till andra marknader, såsom man gjort med australiska Holden som inte längre har egenutvecklade bilar.

Men GM:s plan var att Opel skulle börja gå med vinst – något som idag inte skett på 18 år. Underskottet för 2016 slutade på 250 miljoner US-dollar. Och under Donald Trumps presidentskap är ett amerikanskt ägarskap av minusrörelser i utlandet otillbörligt biståndsarbete, så att säga. Den europeiska divsionen står för ungefär 10% av koncernens verksamhet. Därför är GM intresserade av att avytta GM Europe. Och Groupe PSA – med vilka man nu börjar samproducera bilar – är en naturlig spekulant vid ett sådant köp.

Peugeot har köpt fabriker förr

Detta är inte första gången som Peugeot köper en annan bilfabrik. 1974 köpte man in sig i Citroën, och året därpå sålde huvudägaren Michelin större delen av sitt återstående innehav som man ägt sedan 1930-talet. Köpet finansierades med ett lån som Peugeot kunde betala tillbaka i förtid tack vare att Citroën fick en succé med sin nya CX.

I slutet av 1978 gav man sig på nästa projekt. För det facila priset av USD 1 fick Peugeot köpa Chrysler Europe som bestod av Rootes i Storbritannien och Simca i Frankrike (plus spanska Barreiros som numera sysselsätter sig med att bygga Citroën C4 Cactus i Villaverde utanför Madrid). På köpet fick man alla innestående skulder plus designavdelningens kommande bilmodeller. Vilket visade sig vara en massa vackra teckningar… Men affären gjorde PSA-gruppen till Europas största bilkoncern, åtminstone för stunden. PSA stämplade ”Talbot” på Simca-bilarna och nio år senare – och ett par år av ekonomiska krisförhållanden – var Simca-Talbot ett avslutat kapitel i motorhistorien.

Opel blir en miljardaffär för PSA?

Groupe PSA kommer inte få köpa GM Europe lika billigt som man köpte Chrysler Europe. Opel/Vauxhal väderas enligt pressuppgifter till 2 miljarder dollar, där 1,5 miljarder avser själva biltillverkning (och resten utgörs i huvudsak av pensionsåtaganden).

Det är givetvis en berättigad fråga att ställa sig hur Groupe PSA – som bara för några år sedan hade så dålig ekonomi att man tvangs sälja sina vinstdrivande dotterbolag samt sina fastigheter och hyra av köparen – skall finansiera ett köp av Opel för 1,5-2,0 miljarder? Självfallet har man inte dessa pengar. Det talas om att finansieringen skall ske via Kina, bl.a. Dongfeng. Sedan är det ju uppenbart att man från fransk sida avser att pruta;visserligen sägs det att om det inte varit för Brexit skulle Opel ha gått med plus 2016, men Groupe PSA står för samma utmaningar som GM i egenskap av eventuell ny ägare. Det finns problem i grunden för Opel eftersom man är olönsamma. En prislapp på 1,1 miljarder USD är rimligare.

Vad får Groupe PSA med köpet?

Genom att ta över GM Europe – om nu affären blir av vilket vi skall få veta i nästa eller nästnästa vecka – så kommer Groupe PSA bli stolt innehavare av ett tiotal bilfabriker som har en beläggning på i genomsnitt på strax över 60%. På plussidan har Groupe PSA och Opel/Vauxhall redan en samkörd inköpsorganisation, vilket kanske bidragit till att det förstnämnda företaget återhämtat sig tämligen snabbt trots sjunkande försäljningsvolymer på flera marknader.

På köpet kan också ingå access till Opels elbilsteknik. I år lanseras Opel Ampera-e som är baserad på den nya bottenplattan G2SC.

Via Opel får man också tillgång till frukterna från en rad avancerade utvecklingsavdelningar som försörjt övriga GM med teknologi. Visserligen har GM utvecklingscentra i både Korea och Kina som tar fram småbilar och modeller i kompaktklassen, men Opel har stått i framkant vad gäller teknikutveckling. Opel Performance Center, eller tidigare Opel Motorsport, utvecklar sportversioner av flertalet modeller, och har genom denna tillverkat världens snabbaste och starkaste framhjulsdrivna bilar – en titel som Citroën ägde ett tag på 1970-talet med sin SM-modell. Hur mycket teknologi som får överföras till Peugeot, Citroën och DS är nog en förhandlingsfråga, men helt klart finns synergi- och överlappningseffekter att göra.

Citroën, Opel, Peugeot, Vauxhall och DS

Ett av de kanske viktigaste marknadsstrategierna för PSA Peugeot Citroën var när man häromåret diversifierade sitt produktutbud för att minska risken för kannibalism på företagets produkter. DS dedikerades till lyxsegment, Peugeot till premium, och Citroën… ja, cool design till rätt pris, eller hur man försökte beskriva det epitetslösa segment som märket skulle knuffas in i.

Och nu kommer kanske Opel in i bilden. Opel (och brittiska Vauxhall) har under alla år varit ett allround-märke, där man under vissa perioder till och med klivit in i lyxbilssegmentet, men framför allt haft framgångar som ett sportigare fabrikat. Det nuvarande utbudet sträcker sig från lilla ärtiga Adam och stadsbilen Karl upp till Insignia OPC och en uppsjö av SUV:ar och familjebussar.

Utöver detta har Opel varit donator till en rad andra GM-relaterade märken. Under lång tid levde den sista generationen av Opel Kadett vidare som Daewoo Le Mans och Cielo, och flera Opelbilar har levt som Chevrolet runt om i världen, framför allt i Sydamerika. Opel Senator har återfunnits i ännu lyxigare utförande med namnet Holden Statesman i Australien (och omvänt har en 2-dörrars sportcoupé baserad på denna sålts i Storbritannien som Vauxhall).

Opel på franska?

Med Peugeot som ägare kommer det givetvis bli förändringar hos Opel/Vauxhall. Poängen med affären är att PSA + Opel skall göra detta företag till tvåa efter VW, och eventuellt med gemensamma krafter kunna bli etta i den gamla världen. Men storleken är inte allt, utan det viktiga är vinsten. Och det som kan ha legat Opel i fatet är att man fått driva mycket utvecklingsarbete på egen hand, samtidigt som man blivit stående med illa utnyttjade fabriker.

Förutom att förhandla med ägaren General Motors så har PSA-chefen Carlos Tavares (som i engelskspråkiga medier ofta presenteras som f.d. ledare för Nissan) talat med både förbundskansler Angela Merkel och premiärminister Theresa May. Han har i ett lugnande tonfall sagt att hans önskan är att samarbeta intimt med fackförbunden i respektive länder, och att man inte planerar några fabriksnedläggningar inom överskådlig tid.

Överskådlig tid är i detta fall fram till år 2021. Innan dess måste PSA-Opel öka produktionen/försäljningen för att motivera existensen av fabrikerna. Dessutom måste Opel bli lönsamt, annars har Tavares försatt sitt företag i en synnerligen allvarlig knipa.

I skrivande stund vet jag inte vad som kommer ingå i affären, men vi bör förutsätta att om Peugeot blir ägare av Opel så kommer man att fasa ut GM:s bottenplattor och ersätta dessa med PSA:s. Det finns naturligtvis utrymme för att PSA kan köpa teknik från GM, och använda denna till både sina egna bilar och Opels. Omvänt kan då PSA-Opel även fortsätta att försörja GM:s globala marknad med färdigutvecklade bilar (som t.ex. i Australien).

Någonting som är intressant är Opels tidigare utfästelse om att man från år 2030 enbart kommer bygga elbilar. Den tekniken kommer knappast från Frankrike och den eventuella nya ägaren Peugeot.

Tavares har förklarat att Opel skall fortsätta vara ett tyskt bilmärke. Detta är ett begrepp som man kan relativisera kring; redan idag byggs många av Opels bilar i Storbritannien, Spanien och Polen, på samma sätt som Peugeot och Citroën även byggs i Spanien, Portugal, Tjeckien och Slovakien för den europeiska marknaden. Opel behåller i alla fall sitt huvudsäte i Rüsselsheim, och vi kan nog räkna med en ny flyglinje därifrån till Paris.

Vad som redan nämnts är att Opel gärna vill bygga sin nästa generation av Corsa på den kommande fransk-kinesiska bottenplattan CMP som skall börja användas år 2019. Nuvarande Opel Corsa är ett derivat på Fiat Punto. Opels samarbete med Renault om skåpbilen Vivaro kommer att fortsätta till 2025.

Hur hände det här?

Hur kommer det sig att Groupe PSA plötsligt blivit spekulant på GM Europe? Svaret ligger i en serie möten under förra året där PSA närmade sig GM för att förhöra sig om potentiella nya projekt man skulle kunna samarbeta kring (här misstänker jag att det handlar bl.a. om utveckling av el-drivna fordon), nu när Opel är på färd att introducera ett par ”franska” modeller.

Groupe PSA har på den europeiska marknaden tappat många kunder till Renault och Fiat, två bilkoncerner som gjort en sensationell återhämtning eftersom de till skillnad från PSA satsat sig genom fordonsindustrins lågkonjunktur (för Fiats del bl.a. genom ett rejält skadestånd från GM som bestämde sig för att lämna Fiat som delägare, samt samarbetet med amerikanska Chrysler som numera ingår i koncernen). Man får inte avsättning för de investeringar man gör i ny teknik och nya modeller.

Framåt slutet av året, kanske kring jul- och nyårshelgerna, tycks samtalen mellan Tavares och den framgångsrika GM-chefen Mary Barra, börjat handla om Opels roll i framtiden. Barrys policy har varit att fokusera sig på vinst istället för marknadsandelar (vilket ju också är samma idé som Tavares gått efter sedan han tog över PSA), och eftersom Opel är en förlustaffär under GM:s regi vore det logiskt att det märket säljs och läggs i händerna hos en annan aktör som inte använder Opel till att hota GM:s marknad hemma i USA.

Man kom fram till att det fanns en potential i denna affär. Opels styrelseordförande informerades i ett senare skede, men den övriga styrelsen fick inte veta någonting förrän några timmar innan GM i USA respektive Groupe PSA unisont gick ut med var sitt pressmeddelande där man bekräftade att det pågick samtal, men att man inte visste om det hela kommer resultera i en konkret affär. Och där är vi än idag, i väntan på ett besked.

//Peter H Svensson

 

Annonser

3 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Thomas Moefelt said, on 26/02/2017 at 19:24

    1000 tak for sædvanlig seriøs information! Det er et fantastisk arbejde du udfører for alle os Citroen entusiaster…
    De venligste hilsener
    Thomas Moefelt

  2. Anonym said, on 01/03/2017 at 18:00

    Jag håller med föregående talare. Kul att du är tillbaka. Urban Ekdahl

  3. Peter H Svensson said, on 02/03/2017 at 21:44

    Man tackar! :-) Det kommer dock inte bli lika frekvent som förr i tiden. Jag har blivit mer insnöad på märkets historia än nutiden. Men man får väl hoppas att Citroën börjar leva upp till sitt forna jag igen (även om jag haft underbart sköna mil i min nuvarande C4 som fört mig ner på kontinenten två svängar nu).


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: