Citroën C3 III – eller kanske rent av Citroën Visa III…?

(Trnava, Slovakien/Stockholm, Sverige)

Enda sättet att få insyn över fabriksområdet är om man kör på Automobilová som genomfartsvägen kallas, och som har en förhållandevis hög vägbank för att bilda en mur mellan PSA Trnava och Gefcos samt Faurecias anläggningar som ligger alldeles intill E75, 5-6 mil NÖ om den slovakiska huvudstaden Bratislava. Men trots krypkörning och huvudet på en strutshals så såg vi ingenting när vi passerade fabriken.

De icke engelskspråkiga uniformerade fabriksvakterna skakade på huvudet. ” – No, no, no” blev deras svar på varje fråga. ” – No, no, no auto”. Jag förklarade att jag har rest hela vägen från Sverige till Slovakien för att titta på nya Citroën C3 och ta några bilder. ” – No, no, no photo”. Där förstår man, men så är ordet ”foto” lustigt nog ”fotografie” på slovakiska.

Jag vände tillbaka till min bil, och då ropade vakterna och pekade mot en lokalgata framför fabriksinfarten. ” – Auto, auto, auto”. Jag vinkar och tackar. Medverkan till industrispionage trots allt? Nästan. Bara jättenästan. Jag kör vägen de pekat på, och några hundra meter längre ner står en biltransport parkerad med fabriksnya exemplar av Peugeot 208 och Citroën C3 Picasso på både dragbil och släp. Borde jag bli förvånad? Nej, egentligen inte. Det är söndag. Fabriken är stängd. Blott bemannad med två icke engelskspråkiga vakter. Och kanske har inte produktionen av nya C3 kommit igång på allvar.

Första generationen C3 är en klassiker!

De flesta vuxna människor kommer nog ihåg år 2001. För den breda allmänheten går tankarna nog främst till terrordåden i USA den 11 september som onekligen förändrade världen till vad den är idag.

För citroënister däremot går år 2001 till historien som det år då första generationen av Citroën C3 presenterades. Detta skedde på Frankfurtsalongen, och många talade om 2CV:ns pånyttfödelse. De välvda fönsterstolparna som sträckte sig i en vacker båge till bakpartiet och landade i de diskreta stötfångarna fick många av oss att utbrista i att detta var nog den vackraste cittran som gjorts sedan… ja, CX är väl egentligen närmast föregående milstolpe, inte sant? Citroën andades framtidshopp, och fabrikens företrädare lovade att bokstaven C skulle kombineras med många siffror i takt med att gamla modeller fasades ut. Och inte nog med det – Citroën skulle även utöka sitt program med modeller i helt nya segment.

Frågan är vilka världstragedier som gör att 2016 kommer förevigas i nuvarande generationers eviga minne. Men nu har vi citroënister den tredje generationens C3 att beundra. Den kommer, även om den hölls dold bakom fabriksmurarna när jag var i dess nya fabrik för ett par veckor sedan.

Vad är reaktionen? Känner vi att en ny klassiker anlänt? Jag är rädd för att jag måste säga nej. Nya C3 är både söt och tuff, och framför allt annorlunda. Men i mitt bakhuvud finns ändå denna tanke: Den här bilen är bara en C3 till namnet. Varför heter den inte någonting annat?

Citroën B618 gör entré!

Exteriört har nya C3 ingenting med de två föregående generationerna att göra. Vilket inte är så underligt eftersom detta är en Peugeot 208 som bytt både skal och inkråm. Nya C3 är längre, bredare och plattare än den föregående generationen. Detta behöver inte vara dåligt. Det verkar inte troligt att formgivarna skulle kunna förädla det gamla formspråket utan att resultatet skulle bli antingen en gäspning eller en pastisch av originalet – klassiken Citroën C3.

Nya C3 är ett så pass stort kliv från den gamla modellen att den förtjänat ett eget namn som återspeglat bilens nya identitet. Men marknadsavdelningen har nog gjort ett val som förmodligen är lika strategiskt klokt som det är försiktigt. Efter de krisår som varit tycks det som att Citroën har svårt att locka till sig nya kunder genom att låtsas bryta in sig i nya nischer. C4 Cactus har definitivt inte varit en flopp, men det har inte heller varit någon rusning efter den. Den är större än en småbil, den är mindre än en mellanklassbil, och fastän den låtsas se ut som en SUV så… nej, den lämpar sig inte i terräng. Det är priset och kulfaktorn som avgör. Och alla utom fransmän och spanjorer har råd att köpa bilar som har mer genuina SUV-egenskaper.

Så dyker den nya C3 upp med en del designfilosofi hämtad från C4 Cactus. Låt mig säga att pressbilderna är aptitliga (så därför undviker jag dem i denna artikel). Nya C3 ser skoj ut, både invändigt som utvändigt. Men den är mer lik en Renault i småbilsklassen än en Citroën. Även om tanken är besvärande så går reaktionen att förklara. Och förklaringen kanske formuleras bäst genom att konstatera vad Citroën gjort i fallet med den nya modellen.

Så här kan Citroën få mer betalt utan att kunden märker det

För det första, och som redan har nämnts, har Citroën lämnat formspråket från generation 1 och 2, och orsaken är att man baserar den nya bilen på karosstrukturen till Peugeot 208 (en storsäljare i EU). Detta innebär att utvecklingskostnaderna sänkts rejält, trots att C3 III (eller B618 som den interna koden lyder) ser ut att ha växt och antagit en helt annan skepnad jämfört med den förra modellen.

För det andra har Citroën gjort bilen enklare att bygga. Cactus-konceptet går delvis igen i inredningen, men också lite i den yttre formgivningen, där den förhållandevis släta karossytan gör panelerna mindre komplicerade än hos t.ex. de moderna DS-modellerna. Men med små medel lyckas man ändå piffa upp bilen till – ursäkta svordomen – ”Renault-standard”. Ja, det är mot det märket Citroën C3 får matchas mot idag när det gäller formgivning.

För det tredje flyttas produktionen från Frankrike till Trnava i Slovakien, alltså samma fabrik som byggt minibussen C3 Picasso (den modellen ersätts nästa år) sedan starten. Lägre lönekostnader, inte bara i monteringen i den egna fabriken utan också från de lokala underleverantörerna.

Ingenting av detta här ovan kommer som en chock för bilbranschen. Det har varit känt sedan flera år att Citroën inte kunnat behålla produktionen av C3 hemma i Frankrike av kostnadsskäl. Resan till Trnava har också handlat om en inre kamp för företaget, främst frågan om märkets identitet nu när DS separerats från Citroën.

Vad är Citroën från och med nu?

Nya Citroën C3 är den första bil som förtagets nya VD Linda Jackson kunnat vara med om och påverka under dess tillkomst. I väntan på att det kommer bekännelser inifrån företaget så är min kvalificerade gissning att änkefru Jackson identifierade två uppgifter att lösa bums: 1) Företaget måste tjäna pengar. 2) Slösa inte bort varumärket.

Den ursprungliga planen var att Citroën skulle ha ett bipolärt modellprogram under serierna DS (premium) och ID (lågpris/mainstream). (Jag har bevis för detta, om någon invänder mot min tes). Istället kom separationen, och medan det var klart att DS blev renodlat premiummärke och Peugeot skulle bli Frankrikes Volkswagen (mainstream/pseudo-premium) så var frågan om Citroëns identitet inte helt klarlagd. I spekulationerna nämndes ömsom Skoda och ömsom Dacia som referenspunkter. Eventuellt kommer jag återkomma till ämnet i en framtida krönika (om jag har lust), men det tycks nu som att Linda Jackson bestämt sig för hur det kantrande skeppet skall rätas upp.

Den kritiska frågan är vad Citroën kan erbjuda i form av mervärde i jämförelse med konkurrenternas bilar. För marknaden krymper, och det finns inte bara överkapacitet i fabrikerna, utan det är också en stenhård global konkurrens.

Linda Jackson gör stort nummer av Citroëns arv. Hon är kanske den VD hos Citroën som mer än någon av hennes föregångare prisar märkets äldre modeller, nästan som om var en märkesentusiast. När jag tittar i mina anteckningar ser jag att B618 var redan sjösatt när Linda Jackson klev ombord, och det finns därför inte mycket hos den nya C3 som kan referera till någon äldre modell. Ja, Citroën Visa möjligtvis. Den var ju en 5-dörrars Peugeot 104 med ett annat skal och innanmäte. En ”nödlösning” i en tid då Citroëns resurser inte räckte för helt egenutvecklade modeller. Just det, där har vi namnet till denna nya cittra i småbilsklassen: Citroën VISA III.

Hur mycket jag än skulle ha gjort nya C3 annorlunda – inte minst ifråga om namnvalet – så prisar jag ett av Linda Jacksons beslut: Citroën skall handla om komfort i alla dess aspekter, samt design. Sedan kan jag förstå att hon inte vill skänka bort bilarna gratis, men Citroën får inte glömma bort att prislappen är det första kunden granskar, och om han eller hon inte gillar det de ser, går de till någon annan. Då hjälper det inte att man har affischer på Traction Avant och 2CV i bilhallen.

//Peter H Svensson

[Allt om Citroën kommer inte att fungera som nyhetssajt kring Citroën, DS och PSA, men jag kommer när lusten faller på kommentera Citroën och eventuella nyheter. Ni som vill får gärna kommentera och framföra synpunkter. Räkna inte med regelbunden publicering från min sida. Och jag är inte aktiv inom Svenska Citroënklubben eller medlem, så vänd er till deras hemsida om ni har frågor om dem. Kommentarsfältet på AoC är öppet för alla, och om någon ser någon nyhet att flagga för så går det bra, även om jag inte ägnar någon större energi åt denna blogg.]

Annons