(Kåseri) Mission impossible – man kan inte göra den vackraste bilen vackrare.

(Porto Real/Ro de Janeiro/Stockholm)

Fotografen Diogo Dias på brasilianska bilsajten AUTO ESPORTE har fotograferat en omaskerad Citroën C3 med ett utseende som i alla fall inte vi svenska citroënister känner igen direkt. Det rör sig om en ny variant av andra generationens C3. Idag tillverkas första generationen i Porto Real-fabriken jämte C3 Picasso/C3 Aircross och Xsara Picasso, men inom kort väntas även den i Europa nuvarande generationen C3 hitta till Sydamerika. Som vanligt lägger man på en lokal touch, och låter den ”nya” bilen få en mer markerad kylargrill.

I fransk och brittisk motorpress har synen av dessa bilder väckt spekulation om att Citroën även kommer genomföra en facilift av C3 även i Europa. Det kan här vara på sin plats att diskutera smak och stil. Faktum är att en av prototyperna till nuvarande generationen av C3 faktiskt hade ett snarlikt frontparti (och så även en designstudie som gjordes i samband med att första generationen C3 skulle få en ansiktslyftning). Att den markerade kylargrillen valdes bort berodde (förutom av estetiska skäl) bl.a. på att Citroën ville undvika att alla modeller bär samma stil på frontpartiet. Det fanns skäl till det ställningstagandet. Under 90-talet anpassades formgivningen för att passa in i en hela utbudet, där Saxo, ZX, Xantia, XM och Evasion hade i stort sett identiska designelement, oräknat de skilda proportionerna. Men senare med facit i hand tyckte Citroëns egna formgivare att detta gav ett trist uttryck, och att man satte hela märket på spel ifall man valt fel formel på designen.

Lärdomen av den läxan drog man vid formgivningen av den ursprungliga Citroën C3. Den liknade ingen annan modell i utbudet, och inte heller någon tidigare bil av något märke. Ja, kanske då Citroën 2CV om man har lite fantasi…

Hur gör man för att inte förstöra ett vinnande koncept? Ja, kanske har vi inte ett svar på denna fråga. När första generationens C3 skulle ”uppdateras” var den svåra uppgiften att inte ändra för mycket – att inte ta bort eller lägga till någon detalj som skulle förstöra modellens karaktär och helhetsintryck. Men trots att ”grodan” bara fick ett skarpt smilband och vita baklyktor kändes det ändå som att designavdelningen ”gjort för mycket”. Givetvis blev det sedan ett lika omöjligt uppdrag att formge en helt ny C3 som inte bara skulle tävla mot den föregående modellen, utan också mot rivaler som VW Polo och Ford Fiesta. Citroën valde att göra C3 mer maskulin, vilket man kanske kan beklaga idag. Dagens modell har visserligen bättre materialkänsla interiört, men originalets charm har fått ge vika för grabbig tuffhet och busighet. Vad är det för fel på en feminin bil? Som man skulle jag inte alls generas över att säga att min C3 också är min älskarinna.

Tyvärr har generation 1 av C3 på sedvanligt brasilianskt vis besudlats till oigenkännlighet. Och Citroën i Europa har i sin strävan att söka nya visioner lämnat den gamla sympatiska formgivningen av rädsla för att känna sig omodern. Det är synd. Ett värde som citroën hade – vilket visserligen var ofrivilligt eftersom man förr i tiden inte hade råd med täta modellskiften – var en air av classic. Det saknar jag hos dagens modeller från Citroën. Ja, med undantag för den stora C6:an. Men den är det knappt någon som köper. Ändå känner jag för den som för första C3 – vid blotta åsynen av dem vill jag låta mina händer leka och smeka över karosslinjerna. Vid åsynen av nya C3 och senaste C4 känner jag däremot att det ligger någonting bakom den utnötta klichén att ”det var bättre förr”.

Nå. Jag ger inte upp. Måtte Citroën än en gång överraska mig glatt igen såsom de gjorde 2001 med C3:an. Låt oss hoppas på en bil att bli förälskad i.

//Peter H Svensson

 

Annons